måndag 29 juni 2009

För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, fy f*n vad jag är bra!!!


Hej. Som jag utlovat kommer ett inlägg om min student. Ledsen att det tog lite längre tid än jag tänkte mig, men jag har haft fullt upp med jobbet.

Bara för att ta ett exempel på en vanlig dag för mig nu under sommaren. Går upp vid kvart över fem för att sedan befinna mig i Lund vid kvart i sju som senast, är alltid där lite tidigare. Sedan jobbar jag fram till fyra, är det en bra dag hinner man få många pauser, men är det en dålig dag får du knappt lunch. Idag hann jag få lite rast, men inte allt för mycket. Sedan när jag kommer hem gör jag mat för att sedan däcka minst en timme i soffan och sedan sätter jag mig vid datan tills jag skall sova vid elva.

Dock har jag lite ork just nu, känns det som till att skriva om STUDENTEN :D

Dagen började hemma hos syrran där jag vaknade pigg som en mört. Helt uppjagad och stressad för att jag skulle komma för sent. Vi fixade hår och make up för att sedan bege mig ut till bussen med min mössa på huvudet. Självklart fick syrran ta massor med foton som, trots nervösiteten, blev jätte bra. Tyvärr har jag inga att visa upp tsm med detta inlägget, men jag skall absolut visa senare.

När jag kom in till stan vid 9 så träffade jag Jesper där som skulle bjuda på frukost på Grand hotell. Det var lite synd att jag var allt för nervös för att äta massor, men lite åt jag iaf och vi hade det trevligt. Sen gick vi till stadsparken.

Här mötte vi alla från skolan. De flesta hade kommit, men det var fortfarande någon som var på väg dit. Efter lite dans till musiken och lite champanj så gick vi till restaurangen där vi skulle äta lunch.

Som ni kanske märker går det ganska fort. Allt som hände under dagen kändes som om att det bara varade i någon minut, vilket var tråkigt. Känner så här efteråt att jag skulle ha tagit vara mer på dagen då den bara kommer en gång i hela en liv. Kul var det iaf.

Nu åter till lunchen. Vi åt en helt underbar lunch som bestod av någon biff med potatismos och en jätte god sås. Vi sjöng och några i klassen höll tal. Det var en helt luckad tillställning. lagom tills vi hade ätit upp gick bussen tillbaka till skolan, kring två. Busschaufören skrattade gott när vi gungade hela bussen hit och dit med våra dans och sång. Stackarna, säger jag bara som satt på bussen, men som sagt det händer bara en gång om året så det kan man väl stå ut med och som syrran säger, "de som inte tycker det är roligt med studenterna som går runt i stan, de hade troligen ingen bra student".

Väl vid skolan stormar vi så många klassrum vi kan, vilket slutar i att det tjuter i öronen och lärarna kastar ut oss eller dansar med oss. Dock var detta bara under den korta tiden av 10 min medans vi väntade på att få bli fotograferade, på tal om de så har jag inte fått mina studentfoton... Bara de från balen. Iaf vi blev fotograferade framför en häck och jag tror fotot blev bra, hoppas de. Sen var det en lång väntan mellan två och fyra.

Väntan blev kort när en av klassens syrror dyker upp med ljudanlägningen som de skall ha på flaket. Tillslut var nästan hälften av alla studenter på vipan, kändes som de, samlade vis oss och vår musik. Det var jätte kul och alla dansade och sjöng.

Plötsligt var det dags för thebjudningen som skedde i gympasalen. Efter den skulle vi marchera ut till utsläppet. Här började man bli riktigt nervös och inte blev det bättre av att vi fick stå och vänta hur länge som hälst på att få gå ut bakom huset som man sprng ut från.

Vi gick så sagta frammåt att man undrade om de verkligen gick ut någon, men viss gjorde det de. Man såg ju alla studenter komma springandes mot sina föräldrar och familjer. Och nu var det vår tur. Vi sprng ut på podiet och det första jag inser är, hur skall jag hitgta min familj här?! Där var så mycket folk och jag såg knappt en enda skylt, men efter lite visslande och puttande lyckades jag bege mig bort dit där de skulle stå. På vägen får jag en blomma om halsen som jag först senare insåg var Jespers familj som hängt på mig. Där var det för sent för det förklät tänkte jag och fortsatte min jakt på familjen. När jag äntligen hittade mig på en skylt var där så klart fullt med folk i vägen. Upp med visselpipan och vissla på samtidigt som man puttar lite så kom jag fram. Det första jag ser är mammas leende och jag börjar direkt gråta, trots att jag sa att jag verkligen inte skulle gråta. Sedan gick det inte att hindra. Tror, om jag inte minns fel, att jag grät nästan hela vegen till bilen. Iaf till vi stannade upp för att vänta på att Stoffes mamma skulle komma med blommorna till mig.

Bilen var ju helt sjukt cool. Jag hade fixat den visa nätet och det lönades sig. Det var en jeep som han hade klätt med grenar med mera. Tyvärr fick vi dra loss lite då vi var tvungna att sätta på taket då det började regna, men lagom tills vi var inne i Lund så kunde vi ta av det igen. Vi körde runt som dårar, vilket kändes i halsen. Undrar om inte Stoffe blev lite döv på ena örat:P Inte konstigt de var lite uttråkade i Dalby när de väntade på mig. Jag var ju nästan sist ut ur Lund.

När vi närmade oss Dalby gästis, där vi skulle äta så höjde vi musiken lite. Mamma satt utanför och tog emot oss. Det var jag, Stoffe och syrran i bilen. Väl av från bilen så gick vi in för att ta lite champanj. Sedan var det mat. Maten var jätte god och jag är glad att jag valde stället som vi valde. Ett tag i all planering kände jag inte alls för att ta studenten för att bara krånglade, men det blev ju faktiskt bra tillslut.

När maten var uppäten började jag öppna presenter, vilket jag älskar. Jag blev jätte glad för alla min apresenter, men speciellt glad blev jag, nu när jag insett det, för kameran jag fick av mormor och morfar då jag aldrig lyckats få ett foto som är helt still, men med denna kameran går det inte att misslyckas:D Takc mormor och morfar. Sen fick jag massa med andra fina presenter också som är är jätte glad för. Takcar.

Efter presenterna kom tårtorna in som jag själv hade gjort dagen innan. Jag blev faktiskt nöjd med dem och har ni tur kommer det in foton på dem senare. Dock hann jag knappt äta något för jag började snacka med en gammal kompis och det slutade med att jag fick springa till bussen för att hinna. Vi skulle nämligen in till Malmö senare.

Väl i Malmö träffar vi två andra kompisar och vi sätter oss på ett ställe som heter Thank god it's friday. Jätte goda drinkar har dem, men det blev bara en för min del. Däremot blev vi, tjejerna, bjudna på shots som smakade pest, mot att vi drack upp dem. Vi viste ju självklart inte hur de smakade när vi antog det, men det slutade med att vi lurade dem och hälde dem i ett glas vatten och satte glasen på deras bort och gick. Lite kul får man ju ha:P

Jag tror det var hela min student i korta drag, fast det blev inte så kort ändå. Jag hoppas att ni förstår vilken toppen dag jag hade, dock hade det varit trevligt om mormor och morfar också kunde varit där, men jag förstår varför ni inte kunde vilket gör att jag får fira en gång till istället uppe hos er.

Nu skall jag sova för jag är helt död idag.

Ha en toppen dag och för alla er som inte tagit studenten, Njut av dagen!!!

tisdag 9 juni 2009

Student

ÄNTLIGEN säger jag bara:) fast synd att jag inte kan göra om det. Tog studenten i måndags med hyfsat fint väder.. uppehåll nästan hela dagen.

Blir ett kort inlägg, mer för att ni bara skall veta att jag har tagit STUDENTEN. Men jag kommer skriva mer imorgon om jag hinner efter jobbet som jag slutar vid 21.00 när jag har jobbat klart min första dag på sommarjobbet som är på sjukhuset här i Lund.

God natt allesammans.

Kramar

Lycka till alla andra studenter.

torsdag 4 juni 2009

Välgörenhet

Detta är ju sjukt!

Visst är inte jag den som lägger någon krona när de från t.ex. rädda barnen är ute på gatan och tigger, men det skall det bli skillnad på. Jag är en tävlingsmänniska och när ja fick höra att vi i Sverige ger ungefär lika mycket i välgörenhet som Afrika så insåg jag att detta ¨måste vi ändra på.

Jag går och klagar för att jag inte tycker om vattnet som kommer från kranen på nedanvåningen utan måste ha vatten från ovanvåningen ena dagen medans någon annan inte ens har rent kranvatten i huset, om de ens har ett hus.

Vi, som har det bättre ställt, kan faktiskt se till att få några kronor över en gång i månaden iaf. Bara några få kronor räcker för att få ihop mat till flera personer/dag.

Vi hade en diskussion i klassen igår där frågan var om vi skulle ge mer till andra länder. JA! Jag ställde mig upp och sa att jag ttycker självklart att vi skall ge mer. Vi har ju massor över. Så kom en med komentaren: "Skall vi skicka maten som blir över från vår middag då eller?" Jag förstår faktiskt inte varför man ens säger så? Kan man inte tänka eller? Jag är hundra på att hon skojade, men det är inget att skoja om.

Istället för att köpa mat som man sedan slänger kan vi ge pengarna som vi skulle köpt den maten med till något välgörenhetsföretag. Om man inte tror det kommer fram, vilket jag själv tvivlar på, så kan man alltid hitta någon by i något fattigt land och skicka ner pengar och saker själv till dem. Det gjorde vi i mellanstadiet.

Nu börjar min lektion och jag måste gå.

Tänk på detta i framtiden!!

Ha en bra dag...

På Måndag tar jag studenten:D