8 dagar kvar

Vill inte räkna ner, men de e omöjligt att ligga och sola och inte komma på tanken att detta är min nästa sista helg här. Min näst sista Lördag här och att det på Måndag är min allra sista Måndag 2010 i Finland. Det känns så fel och så trist och så jobbigt och så kul på samma gång. Går inte att förklara. Ni andra Au pairer eller ni som har varit iväg utomlands en längre tid förstår säkert vad jag menar. Helt otroligt jobbig är det. Man vill hem, man vill träffa alla där hemma som man saknar och inte träffat på länge, men man vill verkligen inte åka. Man komme sakna allt och alla här och man kommer att dö av tillbakalängtan. Jag kände nästan så här när jag åkte hem från Malta. Lite mildare känslor, men jag hade ju bara varit där i tre månader. Jag har fortfarande tillbakalängtan till Malta så hur kommer jag inte känna nu när jag åker härifrån.

Tåget till Stockholm tar mellan 11 och 14 timmar beroende på vilket tåg jag tar. Jag har gott om tid att fundera och längta och gråta där, men ändå så kommer de vara tungt. Alla frågar när de är dags att åka hem jag förstod tom när Ts mamma och pappa (som är här henna helgen) frågade på finska när jag skulle hem. Har lärt mig att säga 1 augusti slut. Stockholm några dagar sen hem, på finska. Såhär låter de: Yks elokuu lopullinen. Tukholmassa muutaman päivän sitten kotiin.

De e illa.

Något jag tar med mig hem är en stor mängd av erfarenhet och en enorm självkännedom som jag jag inte kände till innan. Tar även med mig en ny kulturerfarenhet, vänner för livet, finska fraser och en fin solbränna. Jag kommer definitivt sakna detta stället och kommer alltid minnas Matias, T och K och alla andra vänner här. Jag kommer alltid ha i minnet att detta var min första au pair familj och min första längre barnupplevelse.

Det får avsluta dagens text. Här kommer en bild från Finland.