Bajs

Är det något man blir van vid så är det bajsblöjor, men tre bajsblöjor på mindre än två och en halv timme är inge kul. Som sagt så blir man van, men jag tror aldrig man blir så van att man utbrister "wow en bajsblöja".

Dagen hittills har varit regnig och trist. VI har lekt massa i kojan och även med Matias tågbana. Vi har byggt upp en så fin tågbana som alltid är uppe, men så bestämde sig Matias för att vara ordentlig och lägga undan den in i låda så när jag kom tillbaka in i rummet var hela tågbanan borta. Nu har jag byggt upp den igen så som jag tror den var uppbyggd innan. Huvudsaken är att den funkar.

Matias vaknade vid 7 i morse och kom och knackade som vanligt på dörren. Han väckte mig självklart efter som att jag sover som bäst vid 7 på morgonen:P Så han fick leka lite med traktorn på min mage innan jag orkade sträcka mig efter datorn som självklart skulle krångla med Mumin. Det tog en evighet innan jag fick igång den, men för en gångs skull verkade han inte bry sig allt för mycket. Sen blev det Mumin till strax efter 8 då vi gick ner och åt gröt.

Nu sover han som en stock. Jag kommer ihåg när jag kom hit och han tog över en timme på sig att somna mitt på dagen och man fick sitta inne hos honom hela tiden. Nu går han själv in i badrummet, lägger sig tillrätta för att man skall byta blöja och sen går han och hittar bobo (kaninen)för att sedan gå in i rummet och vänta snällt vid sängen tills jag kommer och lyfter upp honom. Sen lägger man honom ner och tar täcket över honom, sätter på speldosan och stryker honom på huvudet och säger nattinatti. Det tar ca 5 min så sover han som en stock. De som är spännande är att se hur länge han sover:P

Nu skall jag njuta av att han sover och äta min lunch och se på Sjunde himlen.

Kan ni tänka er, de är bara 10 dagar kvar tills jag kommer tillbaka till Sverige. Jag får ärligt talat tårar i ögongen när jag tänker på de. Usch vill hem, men än då inte. Skall bli super att träffa alla dr hemma, men jag vill verkligen inte lämna alla här. Sist jag åkte hem i Maj så visste jag ju att jag skulle komma tillbaka. Nu vet jag dock att jag kommer komma på besök och att jag kommer att ha nya barn att ta hand om så jag kommer ju inte ha långtråkigt, men ändå så känns det jätte jobbigt. Det gör riktigt ont att tänka på de. Därför så skall jag tänka på något annat nu.

Kram på er alla.. Ses snart.