Floder av tårar

Natten bestod mest utav tårar. Kan inte fatta hur känslosam man är. Inte blev det bättre för att jag idag vid matbordet försökte få Matias att förstå att jag åker iväg så jag sa:
- Micka åker bort en annan dag och säger hej hej.
- Matias inte åka
- Nej Matias skall inte åka, bara Micka som säger hej hej.
- Matias inte bort, Micka inte bort.
- Jo Micka måste säga hej hej och åka bort en annan dag på söndag.
- Micka åka, Matias åka, vagnen.

Usch där slutade jag försöka att berätta och istället försöka hålla tårarna inne. Jag har försökt att han är med och packar och jag har försökt förklara, men han är för liten för att förstå vilket gör det hela värre för mig då han inte fattar att jag vill säga hejdå. Nä jobbigt värre är de, men jag skall väl klara mig hoppas jag iaf. Hatar att säga hej då. Minns när jag skulle till England så kom vi jätte tidigt för jag ville inte missa dem. Jag, mamma och ea passade på att ta en fika innan vi gick bort till hon med sts väskan (Hanna). Där snackade vi om allt tex var alla skulle åka och vilka som också skulle till England. Det var rättså roligt för där var en tjej som satt på samma fik som oss och som hade en sts namnlapp på väskan. Hon hete Lina och skulle komma att bli en vän till mig i Oxford, men när vi satt där så snackade vi mer om att hon såg nervös ut och massa sånt:P

Men iaf så skulle vi då gå bort och få biljetten. Mamma följde med, men när vi skulle gå bort och samla oss efter att vi fått biljetten så kunde föräldrar och syskon följa med eller stanna där de var. Alla andra föräldrar följde med, men jag bad mamma och ea att stanna för annars skulle jag bara börja gråta. Jag har alltid tagit farväl på snabbaste enklaste sättet som går. På Malta så var jag med på en utflykt hela förmiddagen och hade bara en tjej där som jag sa hejdå till ordentligt. Alla andra hann jag bara precis säga hej till innan jag stack för bilen kom. När jag åkte härifrån förra gången skulle jag ju komma tillbaka snart så då skyndade vi oss för att inte missa tåget och jag åkte härifrån kvällen innan flyget. När jag åkte till Finland var det bara pappa som var med på flygplatsen vilket gjorde det enkelt och när jag åkte tillbaka hit efter att ha varit hem om så körde syrran mig till flyget och jag bara kramade pappa innan och sa hejdå till mamma dagarna innan.

Som sagt de där med hej då grejer tycker jag inte om. Jag är ingen människa som vill säga hejdå fast jag vet att man ses så är det jobbigt. Att nu ha möjlighet att säga hejdå en vecka innan och för en gångs skull vela säga hejdå så kan jag inte för Matias inte förstår vad jag menar. Jag kommer att komma tillbaka någon dag och hälsa på, men det lär väl dröja om jag nu skall till England. Vill ju inte "slösa" mina dagar som jag har ledigt med att komma hit upp, fast de skulle jag lätt kunna, men jag vill ju träffa familjen hemma också och alla vänner.

Det får räcka för idag. mina tårar rinner och jag kan knappt skriva. Kram på er alla ses snart där hemma.