Rörd till tårar

När Ts mamma och pappa åkte så cyklade Matias och K in till stan för att leka på lekplatsen. Jag tänkte att jag kunde komma efter, springandes. SÅ jag gick upp och bytte om och började springa. När jag inte såg dem på lilla stranden så gick jag mot den stora. På vägen ringde K och sa att de hade planer på att äta i stan så jag (som var precis bredvid lekplatsen) sprang in till dem och hälsade för att skynda mig hem och ta en dusch och byta om. K ringde 17.37 och jag satt i bilen där hemma 18.13. Inte illa. De är ca två km från stan och lite längre därifrån där de var, kanske 2,5. Hann tom ta en dusch och tvätta håret innan T kom hem.

Väl på restaurangen åt vi pizza, mums vad gott efter en lång löp runda. Plötsligt så får jag en påse av K och T med en present till mig, eller flera. De hade varit så snälla och köpt massor med muminmuggar till mig precis som den på bilden. Helt otroligt. Jag blev jätte glad och kunde inte fatta de. De var som tack för jag varit här.

När vi kom hem igen så fick de sin present från mig som var en blomvas i blå färg. Som tack för att jag har fått vara här. De är en helt otrolig familj som tagit in mig väl och tagit hand om mig. Jag kommer verkligen sakna dem alla. När jag kom hem så fick jag en tår i ögat, ville inte gråta på restaurangen. Usch vad jobbigt de är. jag fattar inte varför man alltid skall behöva lämna folk. K och T är otroliga människor och om de väljer att ha en au pair någon annan gång så kommer hon eller han att trivas som fisken i vattnet. Det går inte att beskriva hur snälla och trevliga de varit mot mig. Tack för allt är nog de bästa orden jag kan komma på just nu.