Barn växer aldrig i föräldrars ögon

Nu är det äntligen kväll. Imorgon är det fredag. Då skall vi åka till Österbotten eller något sånt. Skall bli ok, inte jätte kul, men ok. Är en fest i Kemi imorgon eller på lördag som jag missar.. jaja Anni är inte hemma så hade fått gå med Niilo, hennes bror. Det hade inte varit lika kul.

Jag och Matias tog en extra runda idag och gick ner om fabriken. Det är en runda på ca 10 min. Detta var för att det normalt sett tar 30 min till och 30 min från dagmamman, men idag var jag snabb. Gick dit på 20 och var nästan hemma på 15 så vi tog den extra rundan för att dryga ut tiden. Det är bra för honom att vara ute iaf 30 min per dag. K tyckte han hade lite röda kinder när han kom hem, men han var ju tom varm om händerna. Det var nämligen 13 minus här idag.


Det är lite läskigt hur fort utvecklingen går. När jag kom, för nästan tre veckor sedan så kunde inte Matias gå i trappan och han sa knappt något ord så så att man förstod. Nu får man vara på sin vakt för han bara kliver ut i trappan. Han är bergsäker på att han kan gå i trappan, vilket han kan med lite balans hjälp. Dessutom så snackar han på massa. Dock bara enstaka ord så man förstår, men ändå en hel del.

Tänkte på det innan när jag dammsugde, pappa har rätt. Även om inte Matias är min egen son så har jag blivit så van vid att han är den där lilla killen. Pappa säger nämligen hela tiden att jag och min syrra kommer alltid vara små i hans ögon. Det kommer Matias också vara i mina. Jag kommer inte tro mina ögon om jag ser honom när han blir äldre. Han är den här lille kille. Dock kan jag inte se honom som mindre heller. Jätte konstigt de där.. Hehe, men jag tror att det är bra att föräldrar tycker så för att alla behöver vi vara barn ibland och de kan man alltid i ens föräldrars ögon.

Jag har faktiskt ingen hemlängtat ännu, men jag känner att jags kulle vela åka och säga hej till mamma, pappa och ea. Kändes konstigt när jag hörde ea's röst häromdagen. Det var första gången jag snackat med någon från hemma. Konstigt de där hur man reser och sen plötsligt så glömmer man bort hur ens familj låter i verkligheten..

Jaja.. Vill iaf påpeka att jag inte har någon hemlängtan, men de skulle inte vara fel att säga hej till mormor och morfar osså. är så glad för att jag fick träffa Farmor i vintras. Synd bara att det var så dåligt väglag så jag inte kunde köra upp till mormor och morfar. Får hälsa på dem när jag kom hem om.

Det var nog allt för idag. Har inte hunnit ta fler bilder så det får bli en annan dag. Krmizar

Sov gott